måndag 23 maj 2011

¤¤¤ Det är tur att man inte vet vad som komma skall ¤¤¤

Hade bestämt mig för promenad idag, trots förkylning så jag traskade iväg på morgonkvisten innan alla vaknat hemma. Det var varmt och solens strålar sken på mig. Jag riktigt njöt över att få komma ut.
När jag kom fram till en liten skogstig saktade jag in lite på farten och plockade lite av dom ljuvliga liljekonvaljen. Dessa blommor tillägnar jag nu min älskade morfar.

Jag tog kort på all den fina grönskan som gjorde mig alldeles varm i kroppen. Jag hoppas nu att det var på denna stig som min morfar gick på när han gick ifrån oss. Idag valde han nämligen att lämna oss.




Min morfar Sven blev endast 71 år. Han var pigg och kry. Spelade fotboll två gånger i veckan och var alltid glad, lite stressad, men glad. Vi alla älskade honom så mycket och jag hoppas verkligen att han vet om det. Just idag valde han att gå ut och klippa gräset. Det overkliga hände och han föll ihop. Sedan vaknade han inte mera.
När vi kom till sjukhuset var allt redan för sent. Vi hann inte säga adjö, då han dog redan i ambulansen. När jag fick se min mormors ansikte, dessa tysta tårar, så brast det för mig. Min värsta mardröm är här.
Jag älskar min mormor och morfar så mycket. Dom har ALLTID funnits där för mig. Det spelar ingen roll vad det har varit så har dom kommit och hjälpt mig. Dom har varit som mina föräldrar.
Jag har endast haft ett mål i livet, och det var att mina barn skulle få uppleva mina morföräldrar. Jag ville nämligen att mina barn skulle få träffa världens bästa morföräldrar.

Jag kommer nog aldrig kunna förklara hur jag faktiskt mår just nu. Det spelar ingen roll att folk tröstar med ord som - det gick ju fort iallafall, han fick ju inte lida.
Jag vet allt detta, men jag är uppenbarligen självisk, för det enda jag vill skrika är att JAG LIDER! HAN LÄMNADE MIG!

Att se mormor ensam kvar gör mig alldeles tung i hjärtat. Ett helt liv har dom spenderat tillsammans och det fick ett så abrupt slut.

Jag hoppas nu att morfar har det bra i himlen. Jag hoppas att han fortsätter att spela sin fotboll och jag hoppas att han har några andra barn att busa och leka med där uppe.

Vi kommer nämligen ALDRIG att glömma honom.

Hur överlever man något sånt här?



söndag 22 maj 2011

¤¤¤ BLÄÄÄÄ!!! ¤¤¤

Usch för att vara förkyld! Gillar det inte!
Och alltid blir man förkyld när man väl tar tag i träningen, förstår det inte!
Hur ska man någonsin kunna bli bättre om man inte kan få träna så mycket som man faktiskt vill. Ställer in min planerade springtur imorgon och tar mig en promenad istället, för jag tror ändå på att det kan vara bra att komma ut, trots förkylning.

Vädret vill verkligen inte vara på min sida då det gäller min målning av altanen. Så ikväll när jag lagt barnen då kommer jag att påbörja ett projekt i köket. Min bruna bröstpanel ska bli vit. Och kan jag inte måla ute så får det ju bli inne. Det finns ALLTID något att göra!
Kommer att gå från beige, rött och brunt i köket till vitt och svart.
Kommer nog att känns lite kallt i början men det är väl en vanesak helt enkelt.

¤¤¤ En lyckad dag ¤¤¤




Lördagen innehöll mycket bra saker. FÖRUTOM min dumma, dumma förkylning!

Men den började iallafall med fotbollskolan som denna gången gick riktigt bra. Loke var aningen skeptisk till att åka - det var ju SÅ jobbigt! Men eftersom jag är en av ledarna så var ju han tvungen att åka med, han kunde tänka sig att sitta vid sidan och titta på. Men det slutade med att han fick vara i den röda gruppen och inte med mig. Och då fungerade det! Han var med och gjorde alla övningar, kom fram till mig ibland bara och sa hej och sedan sprang han iväg igen. GOA UNGE!
Thor satt så snällt i sin vagn vid sidan om och tittade på, mutad med lite kex bara ;)

Att jag och A fick komma iväg på liten egen tid var härligt. Vi höll till och med varandra i handen när vi strosade på gbg´s gator, WOW!
Skämt o sido, men ibland kan det kännas som att man glömmer av att man är kvinna och man och inte bara mamma och pappa.
Vi hade en mysig kväll och förutom filmen så hann vi prata om allt och inget.
Att jag har hittat mannen i mitt liv finns det ingen tvekan på. Jag älskar honom över allt annat och skulle aldrig vilja vara utan honom.



Vi såg filmen "Thor" i 3D och det var en upplevelse.
Filmen var riktigt bra, en 4:a i betyg och det var en mumsig hunk som spelade guden Thor.
Den handlade om asagudarna, allfadern Oden och hans två söner Thor och Loke (känns dessa namn bekanta?) Thor hamnar nere på jorden och skall försöka att ta sig hem till Asgård igen. Detta är ju givetvis filmen i korta drag.
En av mina favorit skådespelerskor var med i denna film, Natalie Portman. Hon har verkligen vuxit i mina ögon och jag tycker att hon är SÅ bra. Har sett några filmer med henne det senaste och dessa kan jag rekommendera :






fredag 20 maj 2011

¤¤¤ Äntligen egen tid tillsammans med Älsklingen ¤¤¤

Jag vill bara berätta ännu en gång att jag verkligen ÄLSKAR mina pojkar mer än allt annat men ibland behöver man som förälder bara få komma bort. Även om det bara handlar om en liten stund. Det kan räcka att jag får gå till affären själv så visst fasen så har jag saknat dom när jag kommer hem igen.

Jag och Anders hade 1-årig bröllopsdag den 15:e maj. En dag som bara kom och gick utan att vi egentligen märkte av det då vi jobbade båda två.
Men nu så har Anders kommit på en överraskning, som inte blev så mycket överraskning eftersom han berättade sina planer för mig.

I julas fick vi ett presentkort på SF av min svåger och svägerska. Då skojade vi lite och frågade om barnvakt ingick också och tydligen gjorde det det. För imorgon (lördag) ska jag och Älsklingen bege oss till Bergakungen i Göteborg och se filmen "Thor" i 3D.
Barnen skall vara hos Stefan och Veronica och det kommer att bli så himla kul!
Känner nästan för att klä upp mig även om jag vet att det bara är bio (förhoppningsvis hinner vi att äta också :)
Det var som jag sa till A. Spelar ingen roll vad det är för film vi ska se på. Bara vi gör något annat än att gå i denna vardagslunken hela tiden. När vi väl är lediga tillsammans (vilket nästan aldrig händer) så måste vi ju ta tillvara på det.
Denna gången gör vi det utan barn, men dom kommer nog inte sakna oss när dom får vara med sina kusiner. Där finns det nämligen bilar i massor!!!!

¤¤¤ Något att kämpa för ¤¤¤

Invägningen hos Viktväktarna gick bra.
- 1,6 kg sen jag var där sist och - 0,5 kg sen jag vägde mig hemma förra veckan.
Det känns bra och jag är laddad till 100 procent.
Motivationen är på topp och det känns roligt igen.
Har satt upp nya delmål som inte bara har med vikten att göra utan också med min löpning. Ska tex klara av att springa vissa sträckor utan att stanna och så vidare.

Blev så himla glad och impad över mig själv när jag och Mi var ute och sprang i regnet sist. Vi sprang "Tengenepromenaden", dit vägen i allafall, utan uppehåll. En sträcka som visade sig vara 2,64 km. Tiden 19 min är kanske inte så bra men det spelar ingen roll just nu, huvudsaken är att vi orkade. Tänkte stanna flera gånger men då tittade jag på Mi som såg stark ut och jag ville inte vara den som sa att vi skulle stanna. Så jag pressade lite till och vi lyckades.
Hemvägen kantades av både snabb promenad och ännu mera löpning så det blev en skön tur.
Är ju faktiskt riktigt gott att vara ute och springa när det regnar. Det blir så frisk luft.


Denna nyckelring fick jag hos Viktväktarna. Ett bevis på att jag lyckats gå ner 10% av min vikt.
Det är ett tag sedan jag gjorde det och jag klarade faktiskt av det hemma men nu när jag kom tillbaka till mötet så fick jag den.
Har faktiskt fått en sån här tidigare för några år sedan. En tid innan jag träffade Anders. Då tyckte jag att det var töntigt och inte visste jag vad jag skulle ha den till. Det vet jag kanske inte nu heller men jag ska ändå bära med mig den. Det är ju faktiskt ett bevis på att jag klarat något bra. Någonting för min egen skull och jag ÄR så stolt över det. Det är viktigt att tänka på sånt ibland när allt känns jobbigt.

Nästa delmål för mig är 73 kg och att kunna springa Forshall runt utan att stanna ( vet inte hur lång sträckan är men ska ta reda på det), det ska nås innan den siste juni.

onsdag 18 maj 2011

¤¤¤ Trädgården & En jätte fin gåva ¤¤¤



Detta har jag roat mig med sena kvällar när det varit uppehåll. Med andra ord så har jag kanske varit ute och målat två gånger.
Golvet är oljat med en grön färg och detta gillas inte. Har nu grundmålat (visste ni att nästan all grundfärg är vit) men nästa lager som ska på kommer att vara i samma färg som huset.


Jordgubbslandet är i ordning. Har fått en hel del blommor och antydningar till att jordgubbarna är på väg.


Innan Anders var framme med motorsågen så fanns det TVÅ av dessa buskar i min rabatt. Och just nu så känns det inte som om jag och barrväxter trivs så bra ihop. Så Anders spände musklerna och sågade och grävde.


Resultatet blev jätte bra.


Har även grejjat en del i trädgården. Detta kan jag ju göra även när barnen är med ute. Har faktiskt fått en del hjälp med att dra ett och antal grässtrå. ;)
I år är det täckbark som gäller för mig. Känns som om jag lagt en förmögenhet på det redan.
Att vara ute och rensa i rabatter är inget för mig så nu har jag minimerat antal saker som kan växa. Just i dessa rabatter runt huset ena sida så är det numera täckbark och lite större stenar. Mina Höganäs krukor får vara mina enda prydnadsföremål. Kanske hamnar det en blomma i dom till slut.


Lämnade lite perenner. Är ju så roligt till våren när man får lite vårtecken. Jag blev med andra ord blödig och lämnade kvar lite.
(Barrväxten på bilden höll på att ryka med men det var för krångligt just då. Den får vara kvar ett tag till).


Denna buskros fick vi i 1-årig bröllopspresent av svärmor och svärfar. Den kommer att stå ensam och ståtlig i en av rabatterna som inte är färdig ännu (skall på med täckbark och sten). Men först ska det vita bli ANINGEN mörkare.

Tråkigt att bilderna inte blir så bra men dom är tagna i halvmörker så det kanske har sin förklaring.

¤¤¤ Nu igen ¤¤¤

Över en natt blev håret bara helt omöjligt. Ringde till Julia och fick först en tid den 27 maj. Fick lite smått panik men det var ju bara att gilla läget. Ringde dock Julia igen dagen efter och då hade hon fått ett återbud så jag tog den fort som tusan!



Så här ser ena sidan ut. Väldigt kort men jag gillart!


För att få lite mera effekt än bara allt det ljusa så spexade vi till det med lite rött.


Fick även bli betydligt kortare upp till.

Det är ändå SÅ skönt att få komma till frissan och ha lite egen tid. Att få skvallra över en kopp te är allt härligt ibland.