¤¤¤ Good and bad ¤¤¤

Tråkigheter har hänt. Det har varit så mycket nu det sista, det är därför uppdateringen på bloggen varit så dålig.

Jag är numera arbetslös. När man väl är inskriven på arbetsförmedlingen så blir det SÅ verkligt. Blev uppsagd på macken i fredags då den gick i konkurs.

Så både jag och Anders är alltså utan jobb. Med största sannolikhet så får vi ingen lön i juli månad. Vilket gör mig hyffsat förtvivlad.

Dom bra nyheterna är att jag har fått mera jobb fram till vecka 32 då jag ringde bemanningen och sa att jag var intresserad av mera jobb. Hamnade inom hemtjänsten så nu försöker jag att pussla och bolla. Inte så mycket tid över till annat men vad gör väl det... MÅSTE ju verkligen ha pengarna.

Måste bara påpeka att det är väldigt skönt att ha Anders hemma. Men detta är väl en tid som inte är så långvarig ... får vi hoppas. Vi behöver nämligen ha två inkomster.

¤¤¤ Sommaren so far ¤¤¤

Sommaren är väl snart över, eller? Känns så i allafall....

Här kommer lite bilder på vad vi hunnit göra.

Jag har plockat jordgubbar. Dom är tyvärr slut nu.

Samlade familjen då vi behövde hjälp med att plocka vinbär och körsbär. Vi grillade och hade en helt underbar dag med sol.

Vår store kille fyllde 4 år.

Vi hade kalas på midsommardagen

Väckt på morgonen. Dessa glasögon fick han i present.

Lite mys i sängen fick det ju vara.

Hembakat allting faktiskt.

Batman är ju idolen för tillfället.

Två gitarrer fick Loke i present. Vilket var jätte bra för då kan ju lillbrosan låna den ena.

Anders morfar Gösta fyllde 85 år. Det firades med strålande sol.

Han måste varit bra snäll han :)

Loke kan ju inte bli annat än proffs med en så bra lärare ;)

Härliga kort på grabbmaffian i släkten.

Härliga dagar spenderades i Vimmerby tillsammans med vänner.

En hel dag var vi på Astrid Lindgrens värld.

Man blir trött av att åka bil.

I Pippis säng

Innan hemfärden sista dagen gjorde vi några stopp...

Vi stannade i Bullerbyn...

... och i Katthult.

Väl där hittade vi Emil (Loke) i snickarboa

Det var väl egentligen allt.

¤¤¤ Söndags göra ¤¤¤

Två flaskor med rabarber dricka blev det.
Tack till Nilla. ( det var ditt recept jag provade)

¤¤¤ Äggstra god frukost ¤¤¤

Svärmor Ingela fick ju hönor i 60 års present så nu var det högtid att smaka ägg.

Lokes höna Ida (han valde namnet helt själv) hade värpt ägg så pojkarna fick var sitt.

¤¤¤ Helvetes kryp ¤¤¤

Det finns små kryp och sedan finns det SMÅKRYP!

Hatar fästingar!

Har varit väldigt skonad under mina år, aldrig tagit en enda fästing på mig själv. Möjligtvis några på katten. Bara det är äckligt!

Men nu, under mindre än en månads tid har jag tagit fyra stycken på oss hemma i familjen. Och då är inte katten medräknad!

Den första jag hittade satt i knävecket på mig, min första reaktion var - oj! har jag fått ett födelsemärke? Men upptäckte ganska så fort att så inte var fallet.

Fästing nummer två satt i lille Thors knäveck.

Fästing nummer tre hittades i Lokes hårbotten inne på Astrid Lindgrens värld.

Fästing nummer fyra är nog ändå den äckligaste hitills. Den satt på Thors ögonlock. Mitt bland fransarna. Man såg den inte när man tittade rakt på honom men uppifrån kunde jag se den. Den lossnade dock väldigt lätt och det gjorde nog inte ont då Thor inte sa någonting.

Nu tycker jag att det kryper på mig hela tiden! OCH... jag har inte tagit en ENDA fästing på katten en så länge. Är det meningen att vi ska få dom istället?

HELVETES KRYP!

DÖD ÅT DOM ALLA!

¤¤¤ Hemma igen ¤¤¤

Tre dagar går fort när man har roligt och saker inplanerade.

Vi åkte mot Småland på måndag morgonen och intog vår lilla stuga på campingen i Vimmerby.

Vi hoppar raskt över till tisdagen då det var Astrid Lindgrens värld som stod på schemat. Vi tog på oss lite extra kläder då det var både kallt och regnet hängde i luften men så fort vi gick in genom portarna så slog vädret om och solen tittade fram och det blev riktigt varmt till slut.

pippi och Emil var helt klart dom stora favoriterna för Loke och jag tror att han var hel nöjd när dagen var slut.

Tillbaka på campingen spenderade vi tid i vattenlandet. Vilket var väldigt skönt efter en hel dag ute. Tyvärr var inte vädret på vår sida då, när solen försvann blev det lite kallt igen. Men det spelade uppenbarligen ingen roll för barnen. Och vad gör man inte för de små liven?

Onsdagens morgon ägnades åt att sova. Kvart över nio vaknade vi och då var det hög tid för frukost och ihop packning.

På hemvägen tittade vi in till "Bullerbyn" som inte var så märkvärdigt egentligen. Det var kul att ha sett det men det fanns inte direkt mycket att titta på. Att titta på Emils hus i Katthult var betydligt roligare och Loke tyckte det var spännande att få gå in i " Snickarboa".

Annars gick väl hemresan lite i panik. Barnen skrek och grät och satt inte still. Thor till och med spydde upp lite äpple så det var high life.

Vi stannade till för mat i Mullsjö och det märktes på bägge barnen att dom var hungriga då dom åt upp nästan allt på tallriken med köttbullar och potatis. Det är klart, har man inte ätit ordentligt på tre dagar så, blir man ju kanske hungrig . Det är inte lätt att försöka sitta ner och äta när det är flera andra barn som inte heller vill sitta still. Dom trissar ju upp varandra till tusen.

Bilder kommer när jag orkat få bort dom ur kameran. :)

Stort tack till Marika och Emma med deras familjer. Det var verkligen en trevlig och mysig semester vi fick.

¤¤¤ Det hjälpte ¤¤¤

En fruktansvärt jobbig dag är över. Jag ville verkligen inte att den skulle komma. Men nu när det är gjort så känns det faktiskt skönt på ett vis. Morfars begravning var väldigt fin. Den var ljus och det spelades fina och välkända melodier och allt var väldigt lättsamt. Men det gjorde ju inte mindre ont för det. Att veta att morfar låg i kistan och att vi lämnade honom ensam kvar var verkligen så jobbigt. Att se det jätte fina kortet på min leende morfar som stod på kistan var jätte svårt. Jag grät redan när kyrkklockorna slog, efter det grät jag under hela tiden. Att se min store, tuffe kusin gråta gjorde saken ännu värre. Min morfar Sven var ju hans stål farfar. Vår idol. Någon som alltid funnits där och hjälpt oss och stöttat oss. Att vi nu är vuxna spelar ingen roll. Sin förebild vill man alltid ha kvar, någon att förlita sig på, och som man faktiskt vet kommer att lyssna och hjälpa. Det mina vänner... var min älskade morfar.

Kvällen blev inte som planerad. Anders valde att stanna hemma (skulle åkt på Maiden) så vi spenderade tiden med barnen och sedan blev det film. Till det åt jag salladsbulle. Efter allt detta var klockan bara tio så jag tog faktiskt på mig träningskläderna och begav mig ut. Jag sprang och jag sprang fort (enligt mig) och det var så befriande. Kändes som om jag kunde klara allt. Det var verkligen härligt! Det blev inte långt (2,19 km) men det gjorde inget. Huvudsaken är att allt kändes bättre när jag kom hem igen, det hjälpte att få komma ut och bara klarna tankarna lite.

Det känns dock som om jag är allergisk, då näsan känns tät och ögonen bara rinner men det är väl så det är... tårarna kommer lite när dom själva vill. Ett endaste litet minne och vips så är man där igen. Men det är fina minnen och det är tårar av sorg över att jag inte kan berätta allt som jag vill för morfar.

När vi hade hämtat barnen från dagis frågade Loke Anders om Morfar Sven hade vaknat nu?

Ni kan tänka vad barnen grubblar. Det är ju mycket mer som snappas upp än vad man tror iallafall.