fredag 1 oktober 2010

¤¤¤ Både inne och ute ¤¤¤

Shoppade lite blommor för ett tag sedan. Fotat men glömt lägga ut på bloggen.
Så här kommer nu lite bilder på hur det blev.

Inne fick det också bli ett arrangemang. Haft en kruka som stått tom ett tag.










Ute i trädgården









Krukan är så himla fin med sina år på nacken. Faktiskt svåra att få tag på men denna hittade jag på vår Loppisturné i somras. Endast 10 kr!












Idén med solcellslampa i arrangemanget snodde jag rätt av Johanna.



Har lämnat kvar stubbarna efter barrträden i trädgården. Fina att ha saker på =)
Trälådan kommer från Marikas loppis.

¤¤¤ Livet är allt bra orättvist ¤¤¤

Pratade med en kille på jobbet idag, hans mamma dog för 6 månader sen. Hon satt hemma i soffan och hennes kroppspulsåder brast. Det var han som hittade henne 12 timmar senare. Allt gick fort, hon kände ingen smärta.
Läste om en tjej från Trollhättan, Sative, hennes nyfödde son dog efter 7 sju dagar. Han föddes med en propp i kroppspulsådern. Dom fick stänga av respiratorn och till slut somnade han in. Det var tur att jag var själv i fikarummet när jag läste detta för jag grinade som en tok. "Sative" berätta hela förloppet utförligt och jag skakades ända in i själen.

Vad är detta för något?!

Jag är absolut inte troende. Är inte ens med i kyrkan. SÅ därför kan väl alla ni som verkligen tror på någon högre makt förklara varför i all världen något sådant måste hända.
Varför måste en sju dagars baby dö?

Livet är allt bra orättvist och jag känner snart att jag inte vill vara med mera. ÄR ständigt orolig över att någonting ska hända mina nära och kära. Samtidigt kan jag ju inte hålla alla inlåsta (även fast tanken har slagit mig).

Är rädd helt enkelt och det är ingen känsla som jag vill ska stanna.



Life sucks!
Get use to it!

torsdag 30 september 2010

¤¤¤ Jag vill ALDRIG mer! ¤¤¤

Jag vet att det kommer att hända igen.
Men jag vill inte!!!
Jag vet att det kommer att hända inom dom närmaste åren.
Men jag vill ALDRIG mera behöva vara med om detta!
Ändå vet jag att det är ett nödvändigt ont.
Livet har sin gilla gång och det finns inget vi kan göra åt det.

Jag var på begravning igår. Min första.
Jag kände inte den döde så väl men jag känner hans barn och tänkte att jag skulle vara med och visa mitt stöd. Det visade sig att jag var en av dom som behövde mest stöd.
Det räckte att jag kom in i kyrkan och hörde orgel musiken. Tårarna började så sakta sippra och jag tänkte så oerhört mycket. På allt, livet, familjen, allt.
När vi sedan skulle ta avsked, bänkrad för bänkrad, och jag kom fram till kistan och såg mina barns kusiners teckningar som låg på kistan så brast det för mig. Dom är 8 och 10 år och deras morfar finns inte längre. Hur ska man kunna förstå det?
När ceremonin var över och vi skulle ut och tacka min svägerska och hennes syster kände jag mig bara så otillräcklig. En kram var vad jag kunde bidraga med och det kändes så futtigt.
Ville göra så mycket mera men vad?
Räcker det med att bara finnas till hands? Att ni ska veta att när det känns svårt så är jag bara en 10 minuters resa eller ett telefonsamtal ifrån er.




Nu har du inte ont längre
Vila i frid

söndag 26 september 2010

Bio

Jag och Loke var på bio i Grästorp igår och kollade på Toy Story 3. Loke var jätteduktig och satt stilla hela filmen!
Published with Blogger-droid v1.6.0

lördag 25 september 2010

¤¤¤ Projekt hallen ¤¤¤


När den bruna färgen i hallen hade torkat var det dags att inreda lite grann.




Både Thor och Smilla kom med på denna bilden hi hi



Denna klädhängare ropades in på Tradera.
Härligt "Shabby"



Äntligen är jag nöjd med fönstret i trappen



Lavendelblomma (köpt på Rusta, i plast)
Ramarna från Silverblomman
Brickan från Anders morfar



Hyllan var brun innan men har fått sig lite vit färg.
Tavlan är en present från Sofie
Allt annat är Loppisfynd, förutom det lilla albumet med sköldpaddan på.
Det kommer från Kreta.



Liten plastblomma (från Rusta den med)

¤¤¤ Bok blir film ¤¤¤


Filmen




Boken


Några böcker av min favoritförfattare har filmatiserats.
Nora Roberts thriller böcker har alltså blivit till film och jag är grymt överraskad över den första som jag såg igår. "På slaget tolv"heter filmen (samma som boken) och den handlar om en gisslanförhandlare som själv blir indragen i en katt och råtta lek.
Sådana här filmer har ju en tendens till att vara ganska så "B". Men jag tycker faktiskt att den var bra. Det absolut bästa från boken var med så det finns inget att klaga på faktiskt.
"Emelie De Ravin" (Slog igenom som Claire i Lost) spelar huvudrollen och hon är riktigt duktig i denna film.


Emilie De Ravin

EN 3:a i betyg

¤¤¤ Hur ska jag uttrycka mig? ¤¤¤

Det är ju ett himla väsen om att SD kommit in i riksdagen. Men det måste ju finnas en anledning till att svenska folket röstat som vi gjort. Och nu när svenska folk gjort sin röst hörd, ja nu är det helt plötsligt svenska folket mot ... svenska folket?
Vart tog yttrandefriheten vägen? Känns som att majoritet av svenska folket "jagar" dom som inte tycker samma som dom.
Aaah! Jag blir inte riktigt klok på detta.

Visst är det bra att alla är olika, det är väl tur det. Men själv tycker jag att det är en självklarhet att om man ska bo och leva i Sverige så ska man kunna tala svenska.

Tycker att det är rent utsagt för djävligt att vi inte kan hissa vår fina flagga, bära gult och blått eller sjunga nationalsången utan att kallas för rasister. Får vi inte vara stolta över vårt land?

Tycker också att man ska ta seden dit man kommer.

När jag gick i tredje klass så bodde jag i Trollhättan. Min skola var på Kronogården. I min klass var vi 20 stycken elever. 3 st var svenskar. Vi hann 50 sidor i Oä (som det hette då) på en termin. Varför? Jo inga utav dessa 17 barn kunde svenska. Hur kan det bara få vara så?
Mina föräldrar gav upp och flyttade till Grästorp där jag fick chans att läsa "upp" mig igen.

Jag har dessa åsikter. Gör det mig till rasist?