Läste om en tjej från Trollhättan, Sative, hennes nyfödde son dog efter 7 sju dagar. Han föddes med en propp i kroppspulsådern. Dom fick stänga av respiratorn och till slut somnade han in. Det var tur att jag var själv i fikarummet när jag läste detta för jag grinade som en tok. "Sative" berätta hela förloppet utförligt och jag skakades ända in i själen.
Vad är detta för något?!
Jag är absolut inte troende. Är inte ens med i kyrkan. SÅ därför kan väl alla ni som verkligen tror på någon högre makt förklara varför i all världen något sådant måste hända.
Varför måste en sju dagars baby dö?
Livet är allt bra orättvist och jag känner snart att jag inte vill vara med mera. ÄR ständigt orolig över att någonting ska hända mina nära och kära. Samtidigt kan jag ju inte hålla alla inlåsta (även fast tanken har slagit mig).
Är rädd helt enkelt och det är ingen känsla som jag vill ska stanna.
Life sucks!
Get use to it!
Ja, usch... Det är hemskt och det är jättedeppigt och jobbigt när man börjar tänka så. Visst kan det hända olyckor och man kan drabbas av sjukdomar, men om man ständigt går runt och är rädd för det så blir det ju svårt att ta vara på det som är fint och bra. Det gäller nog att ta vara på varje dag som om det vore den sista man hade tillsammans och inte hänga upp sig på småsaker eller irritera sig på grejer i onödan. Vilket är lättare sagt än gjort ;) Hoppas att du kan släppa att dumma tankar och ha en jättefin och glad helg! Du hade gjort jättefina planteringar! Snyggt! Kram på dig /Emelia
SvaraRadera