Hade ett Body balance pass idag. Och i slutet så är det relax och meditation och jag gråter mig igenom detta nästan varje gång jag håller i passet. Det är en väldigt skön känsla att faktiskt kunna slappna av såpass så att jag tillåter mig själv att tänka på min käre morfar. Eller ja, jag har väl inget val egentligen. Det är han som dyker upp i mina tankar under avslappningen. Jag ser honom jätte tydligt framför mig och jag kan nästan känna att han smeker min på kinden, så där som morfar gjorde.
Så när tårarna kommer är det av saknad. För jag saknar min morfar jätte mycket och jag kan nog fortfarande inte riktigt förstå att han är borta. Att han inte finns att nå längre. Och nu har man varit utan honom så länge så nu känns det nästan jobbigare än dagen man fick telefon samtalet. Då var det ren, skär och ögonblicklig smärta. Nu är smärtan istället lång och utdragen och består helt och hållet utav saknad. Att något fattas mig.
Jag älskar dig käre morfar. Hoppas att du kommer till mig snart igen ;)
Har det osäkert på jobbet nu också. Tråkigheter har gjort att mycket annan personal kommer in och ska stå först på vikarie listan. Vilket gör att lilla jag, utan utbildning och inte så lång erfarenhet tog ett djupdyk och hamnade sist på listan igen. Så vad gör jag? Ska jag skriva in mig på Arbetsförmedlingen igen så att jag kan stämpla. Åhh tycker bara att det var så oerhört jobbigt och under den tiden som jag var med så fick jag ingen ersättning för jag lyckades att få ihop tillräckligt med timmar. Men dagar tas hit och dit och det finns lagar och regler som jag inte förstår något av.
Men vi håller tummarna och hoppas på det bästa. Kanske dags att söka sig lite fler anstälningar. Vet bara inte vilka trådar jag ska börja dra i.....
Så gott folk! Tre träningspass hitills denna vecka. Vilket betyder 57 pass kvar till min födelsedag :) Imorgon blir det ett pass till då jag tänker gå bort till gymmet och öva på mitt Body Balance 55.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar