¤¤¤ Jag känner mig så stark ¤¤¤

Jag klarade av att springa Vårruset! 5 km långt är loppet och jag tog mig runt. Sprang inte hela tiden men jag sprang betydligt mer än vad jag gick. Kom i mål på 40,30 minuter och jag är så stolt!

Vårt lag! Vi heter kort och gott TJEJERNA!

Min inställning till detta var att eftersom jag inte hunnit träna så är jag glad att jag tar mig runt. Kan ju bli en skön promenad med lite pompa och ståt.

Men när vi skulle ställa upp oss var det några av tjejerna som sa att dom skulle ställa sig i "Lunka" inhängnaden. Jag sa då att vi skulle ställa oss i "Jogga". Sagt och gjort, man måste ju peppa sig själv lite. När uppvärmningen var över och nedräkningen började hade jag verkligen fått upp fjärilarna i magen och pirret och nervositeten i benen. Detta skulle ju bli riktigt kul!

Startsignalen gick och vi kryssade och trängdes en hel del. Var ju så ENORMT mycket folk!

Julia sprang iväg först och sedan tog jag och syrran och sprang ifrån resten av laget lite grann.

Vi gick när det var för svårt att ta sig fram och sprang när det lossade lite grann.

Vi sprang tills vi kände att vi måste stanna, men vi stannade inte utan fortsatt lite till. Bara till stolpen, eller bara till skylten. På detta viset tog i oss igenom, tillsammans.

När vi såg att MÅLET närmade sig och klockan tickade lyckades vi öka. Jag sprang så fort, det kändes nästan som om jag svävade och jag ville inte stanna. Kändes som att jag kunde springa i en evighet. Jag hade så mycket ork! Väl i mål kom nästan mina tårar. JAG hade faktiskt klarat det!

Samlade ihop resten av laget och efter det väntade en picknick. Väskan var verkligen full av läckerheter. Det fanns lax, potatissallad, philadelpia ostar, mörk choklad och jordgubbspaj.

Ett riktigt kul äventyr som vi kommer att göra fler gånger. Nu har vi fått mersmak så nästa lopp vi kommer att springa är Hälsoloppet i Grästorp. Går av stapeln i augusti och då kommer jag att vara mer tränad och jag kommer att springa alla 4 varven, alltså 4 km.

Men det allra bästa är att jag faktiskt gjorde detta.

Kunde ju lika gärna stannat hemma (tro mig, tanken kom upp flera gånger).

Undrade ju varför man faktiskt utsätter sig för detta. Men NU förstår jag.

Glädjen som jag kände igår och känslan av att jag KAN är oslagbar.

Jag vill mera!!