torsdag 26 maj 2011

¤¤¤ Behöver projekt nu ¤¤¤

Nu mer än någonsin känner jag att jag måste ha något att göra. Blir jag still för länge så kommer tankarna och då kommer tårarna.
Även fast jag skrattar och ler emellanåt så är det ju fortfarande jobbigt. Även om jag inte gråter så att det syns så gråter jag ju ändå inuti. Jag saknar min morfar, det känns tomt utan honom.
Och det konstigaste och sjukaste av allt är att livet fortsätter. Jobbet ska skötas, barnen ska tas om hand om och maten skall ätas.
Pratade med mormor igår och hon lät sansad och lugn. Det jobbigaste var över nu sa hon. Men jag tröstar mig med att han finns här. Jag känner hans närvaro.
Och jag hoppas verkligen att det är så för henne. Att hon kan få känna sig trygg med den tron.

Kvällen innan detta overkliga hände tog jag tag i ett projekt KÖKET. Målade bröstpanelen vit. Och helt plötsligt fick jag ett nytt kök.

Innan målningen var panelen brun.

Efter en grundmålning och två lager med akrylatfärg ser det nu ut så här.



Hann springa in till Eva loppis igår innan vägningen och köpte elementskyddet som jag snokade reda på redan förra veckan. Jätte fin är den med väldigt få skavanker. Inget som man inte kunde rätta till med lite färg ;)


Jag trivs just nu väldigt bra i mitt kök. Längtar till loppisar så att jag kan hitta något fint att ha på min "nya bänk". Ska be mamma om svart virkad löpare tror jag.


Vägningen igår gick över förväntan. -0,9 kg. Jag närmar mig mitt mål. 72 kg ska jag väga i slutet av juni. Om bara min förkylning kan flytta så att jag kan ta tag i träningen. Tills dess så är det promenader som gäller. Och man ska inte underskatta promenader. Det var nog dom som hjälpte mig med viktminskningen denna vecka.

1 kommentar:

  1. Beklagar sorgen Mia. Det känns ofattbart när det bara händer sådär... Min farfar försvann på liknande sätt, dagen före var han pigg och glad och vi alla var på kalas, dagen efter fick han en hjärtinfarkt när han skulle hämta kakor ur frysen :( Man slutar aldrig sakna, men det är väl positivt i sig för det betyder ju att den människan satt spår i ens liv så att han lever vidare i en själv. Glöm aldrig, minnena är det bästa som finns! Kram på dig!

    SvaraRadera