lördag 26 juni 2010

En lapp i rutan

När jag kom ut på torsdagen så såg jag en lapp i rutan. Det bådar ju nästan aldrig något gott. Och det gjorde det inte denna gången heller.
- Oj, det blev lite tokigt stod det. En buckla på höger bakdörr. Ring mig!
Och så stod det ett nummer.
Först blev jag jätte arg, men sedan insåg jag att det var ju en bra människa som vi hade att göra med. Han kunde ju faktiskt bara åkt därifrån utan att erkänna sin olycka. För det var det det var, en olycka.






Utflykt med barnen


Bägge två i vagnen, en mycket smart lösning.

Jag hoppade in i bilen med bägge vilddjuren och åkte in till Trollhättan. Bestämde mig för att hälsa på mormor och morfar. alltid lika roligt och dom tycker alltid att det är så kul när vi kommer.
Vi fick givetvis middag och som efterätt blev det jordgubbar och grädde. Loke åt dock bara grädden. Ja ja... alla sätt är bra....
En mysig eftermiddag blev det iallafall.




Detta trollet har funnits i min mormors och morfars trädgård så länge jag kan minnas.




Min morfar och Thor





- Så här står pappa, säger Loke



Min älskade mormor och morfar

tisdag 22 juni 2010

Två på raken



Allt är Marikas fel!!
Skämt o sido, det är ju inte hon som håller fast mig framför tv:n.

Och jag har faktiskt lyckats sova utan några allvarligare mardrömmar ;)

Har velat se "Instängd 2" ett tag nu så helt plötsligt har jag sett två skräckisar på raken. =)
Vad kan vi säga om tvåan då? Jo, jag tyckte att det var en helt okej uppföljare. Det var kul att det var samma skådisar med men skrämselfaktor var dock inte så hög. Man visste ju liksom vad som skulle komma. Sen så var inte klaostrofobikänslan så bra här, den var mycket högre i första filmen. Men som sagt, på det hela tyckte jag att det var en bra film.
Första filmen fick en 4:a i betyg av mig, men denna kommer att få en 3:a.
Men det är inte fy skam det heller.

måndag 21 juni 2010

Sommar, sommar, sommar!


Det har varit ett alldeles perfekt väder idag! Jag älskar det!
Här kommer lite bilder på mina fynd och annat.



Detta fick vi av Marika igår. Hur bra som helst!





Nyinköpt för dagen.
Ska hitta en fin blomma att ha i.




Lite blommor från trädgården fick plats på mitt skåp.

Fisken och fågeln är loppis fynd.



Jordgubbar och glass är aldrig fel i värmen.

3 points mina vänner.



Mera blommor från trädgården.

Alltid mysigt med blommor på bordet.



Har ett nytt tema på altanen.
Hittade denna båt på loppisen så den fick följa med hem.

Härlig dag igen



Handlade lite idag, egentligen bara småsaker men vi lyckades bränna 1000 kr iallafall =(
Fått håret klippt och det känns skönt.
Petter, Mi och barnen kom förbi och grillade i det underbara vädret och barnen lekte alldeles utmärkt tillsammans. Det har tagit sin tid men nu är dom riktigt bra kompisar.

Hoppas, hoppas, hoppas att vädret håller i sig till midsommar!

Vår store prins

Att Loke fyller 3 år på fredag har jag lite svårt att förstå faktiskt. Hur är det möjligt att jag kan ha en så stor kille. Det måste ju betyda att jag också blir äldre, eller?
Nej nej!
Inte tänka i dom banorna! Jag har slutat att fylla år ;)

Här kommer några fina kort på vår store prins.









Att man kan älska någon så högt. Mitt hjärta sväller över bara jag tittar på honom.







"Daniel pratar inte"



Har precis läst ut en bok som jag blev väldigt berörd av. Boken heter" Daniel pratar inte" och handlar om en familj som inser vid sonens kommande 3 årsdag att allt inte står rätt till med honom. Han pratar inte, kan skrika en hel dag i sträck, kan sitta still flera timmar och bara titta in i väggen och slutligen då försöka skada sig själv. Man får följa med framför allt i mammans kamp med läkare för att till slut få pojkens diagnos autism. Efter detta lever mamman bara för att få sin pojke "normal", hon jobbar hårt varje dag men får bara ett enda svar från alla läkare som hon träffar och det är negativt.
Det kändes så konstig att läsa denna boken för jag hade så svårt att sätta mig in i mammans situation. Jag menar, vad skulle jag själv göra om någon av mina egna pojkar inte kunde säga mamma? Med den där ljuvliga, söta och ljusa pojkrösten. Det känns ju som en sådan självklarhet att dom ska kunna göra sig förstådda.
När jag läste boken kunde jag ändå leva mig in i den och känna mammans förtvivlan men även glädjen när hon faktiskt får hjälp och får lite positiva resultat.
En lättläst bok som jag verkligen kan rekommendera.