¤¤¤ Ett val som jag gjort ¤¤¤

Jag kan inte säga att jag ångrar mig. Det som är gjort är gjort. Men jag trodde inte att det skulle kännas riktigt så här. Jag kan inte förklara känslan. Men tomhet kanske man kan jämföra den med.

Jag har sagt upp mig som instruktör, och det är det som gnager mig. Tycker ju verkligen att det är så kul men tiden räcker helt enkelt inte. Jag måste ha barnvakt varje gång som jag ska ha pass, och visst, min underbare styvfar finns där hela tiden. Förutom när han har jour, då måste jag fråga någon annan, vanligtvis Anders föräldrar. Och detta är inte ok.

Att behöva vara så beroende av andra hela tiden gör att den timmen jag väl tränar INTE känns ok.

Allt planerandet inför varje vecka gör att det inte är värt detta.

Jag kommer inte sluta att dansa zumba för detta. Men det kommer inte att bli lika regelbundet som förut. Det som grämer mig mest är nog vad jag ska träna sen när slutet av hösten, vinter kommer. Nu kan man ju ändå vara ute och promenera och springa.

Att gå på pass och betala 120 kr för det gör jag bara inte och att binda upp mig på medlemskap när jag inte kommer att kunna träna regelbundet känns inte heller som ett alternativ.

Det är detta som känns besvärligt inser jag nu när jag skriver ner det.

Men men....

Kommer att ha "zumba" sommaren ut iallafall.