Man kan om man vill...

Är ju fortfarande förkyld men det har inte hindrat mig från att ta promenader. Två dagar i rad har Marika kommit och knackat på vid 22 tiden och vi har gått en runda. Att en så liten människa kan gå så fort??!! Själv fick jag småjogga för att hinna med i deras tempo (Mi var med första dagen). Idag gick vi själva och då gick jag jämnsides med Marika och kände mig stolt över att fått upp tempot såpass. Det visade sig att Marika höll in på stegen...
Ja ja, härligt att komma ut är det iallafall och jag känner mig faktiskt bättre.