¤¤¤ Så skönt att få gråta ¤¤¤

Har inte kunnat gråta sen dagen efter min morfar dog, även när jag tänker på att han är borta så gråter jag inte. Ledsen blir jag men tårarna visar sig inte.

När Anders berättade för mig vad Loke sagt blev jag så rörd att tårarna äntligen kom. Och det var så befriande. Det var en bekräftelse på att jag inte är okänslig.

Anders hade nämligen tagit med sig barnen ut på en sväng med bilen. När dom åkte över en hög bro hade Loke sagt något om att dom var högt ovanför vattnet och att det fanns båtar där nere. Enligt Loke så kunde man låna en båt och åka till Sven (morfar). För man kan ju åka båt till himlen.

Tårarna kommer nu igen.

Jag tycker att hans tanke är så himla vacker och jag önskar verkligen att det kunde vara så. Att jag kunde få komma upp till morfar och bara få vara barn igen och sitta i hans knä. Känna hans doft av kokos eller nivea. (Han var alltid jätte brun och var noga med att smörja in sig).

Det absolut finaste av allt är att Loke tänker på honom ibland. Att min morfar har lämnat ett så stort avtryck efter sig även hos honom gör att jag blir alldeles varm i hjärtat.