Undrar vad man kommer att känna den dagen ens föräldrar går bort?
Kommer man att förstå det?
Dom har ju alltid funnits där.
Även dom gångerna man känt att man hatar sina föräldrar tror jag inte att man menat det.
Vad skulle man göra utan dom?
Ringer ju alltid till mamma om jag är osäker på något och alltid till pappa om jag behöver hjälp med något händigt. Och kan dom, så ställer dom alltid upp.
Skälet till att jag tänker och skriver om detta är att en väldigt kär och nära vän till mig förlorade sin pappa igår. Efter att dom fått reda på sjukdomen gick allt så himla fort och helt plötsligt finns han inte mera. Hur går man vidare efter en sådan händelse?
Vad ska jag göra? Ska jag ringa och visa att jag bryr mig eller blir det bara jobbigt? Kommer säkert att börja gråta och då känns det ju inte som att jag hjälper. Man kanske ska vänta några dagar och sedan åka dit istället? Men hon kanske inte orkar ta emot besök. Jag vet faktiskt inte!!!!! Fult av mig att göra detta till mitt problem men jag har faktiskt inte varit med om detta förut.
Några goda råd?
Kommer man att förstå det?
Dom har ju alltid funnits där.
Även dom gångerna man känt att man hatar sina föräldrar tror jag inte att man menat det.
Vad skulle man göra utan dom?
Ringer ju alltid till mamma om jag är osäker på något och alltid till pappa om jag behöver hjälp med något händigt. Och kan dom, så ställer dom alltid upp.
Skälet till att jag tänker och skriver om detta är att en väldigt kär och nära vän till mig förlorade sin pappa igår. Efter att dom fått reda på sjukdomen gick allt så himla fort och helt plötsligt finns han inte mera. Hur går man vidare efter en sådan händelse?
Vad ska jag göra? Ska jag ringa och visa att jag bryr mig eller blir det bara jobbigt? Kommer säkert att börja gråta och då känns det ju inte som att jag hjälper. Man kanske ska vänta några dagar och sedan åka dit istället? Men hon kanske inte orkar ta emot besök. Jag vet faktiskt inte!!!!! Fult av mig att göra detta till mitt problem men jag har faktiskt inte varit med om detta förut.
Några goda råd?
Hej!
SvaraRaderaja det är nog ett jobbigt stadie att gå igenom, mamma & pappa ska ju bara finnas där ju.Även om man inte alltid delar deras åsikter i allt & man ibland kan tycka dom lägger sig i & så men dom vill ju en alltid det bästa.
Du ska helt klart besöka henne, det kommer bli jobbigt & du kommer gråta men det gör inget.Oftast går det lättare än man tror.Har ju erfarenhet av döden & sorgen sen min blomsteraffärstid.Minns mitt första kondoleansbesök,när man skulle lämna blommor.Vet att jag andades djupt flera ggr innan jag ringde på, men det går mycke bättre än man tror.Å en sann vän finns ju till i vått & torrt.
Kram på dej & lycka till
Nilla
Jag var med om exakt samma sak för något år sedan. Som vän känner man sig lätt otillräcklig eftersom man inte kan göra mer än att bara finnas där som stöd och vara någon som lyssnar. Man får även finna sig i att den som sörjer kanske väljer bort sina vänner under en period. Man kan alltid skicka ett sms eller slå en signal då och då även om personen inte hör av sig, sånt betyder mycket även om din vän kanske inte har möjlighet eller ork att svara just nu.
SvaraRadera