En tavla hemma hos farmor som jag alltid har gillat,
det är alla vi kusiner som är samlade på den.
Dem flesta från pappas släkt samlades hemma hos farmor för lite fika och minnen. Det blev ganska så trångt då vi är många men vad gjorde väl det. Finns det hjärterum finns det stjärterum. Att alla kusinerna förut vi hade med sig barnen var ju en miss men nu i efterhand var det nog ganska bra att vi inte tog med barnen, dom är ju mer vilda än tama och det hade nog varit svårt med så mycket folk. Eftersom dem flesta i pappas släkt är Jehovas vittnen så fick vi vara med om en trevlig bönestund =S och allvarligt, sicket dravel!!! Men som vi sa efteråt så är det nog skönt för farmor att ha den tron nu, att hon snart kommer att träffa farfar igen eftersom han ska återuppstå.
Farmor & farfar
I hela 62 år var dom gifta och dom träffades när farmor var 13 år. Hon berättade att dom nästan aldrig varit ifrån varandra och att hon saknar sin livskamrat mest av allt. Farmor kändes ändå stark och det märktes att hon trivdes över att ha alla omkring sig (barn, barnbarn och barnbarns barn).
Pappa och alla hans syskon
Jag kände ju inte min farfar så väl (inte farmor heller för den delen) och tyckte det var tråkigt att jag inte kunde minnas några speciella saker från deras hem. Ni vet, dom där speciella sakerna som har sin plats och som man inte får röra. Det fanns inget kvar som påminde om farfar och en enkelsäng stod redan inne i sovrummet. En ensam tandborste stod på toaletten och det var väl först då som jag faktiskt förstod att farmor bor ensam i lägenheten. Lille farfar sover nu, långt långt borta från oss andra.
Några av kusinerna och mina kusinbarn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar