
Den riktiga julkänslan infinner sig ganska så snart när det spelas härliga jullåtar men allra bäst är det nog faktiskt när Kevin går in i kyrkan. Då ryser jag av välbehag.
Men det bästa är nog att man fortfarande skrattar högt av att se alla hyss som tjuvarna råkar ut för. OCH allra högst skrattar jag när den ena tjuven får en spindel i ansiktet, hans skrik är obetalbart ha ha ha.
När man tänker efter så är filmen ganska så tragisk. Tänk att vara så stressad så att man faktiskt glömmer av sitt eget barn. Fy hemska tanke! Men sen så har jag ju bara två barn, dom ska jag väl lyckas hålla reda på?
Betyget blir en 4:a. Dels för att det är nostalgi och för att den faktiskt ger mig glädje och julkänsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar